Skapandet drog ut på tiden, av flera orsaker. Missnöje med resultatet. Peters undervisning på Konstakademin tog tid. Efter varje försök fotograferade Peter sin tavla. Ibland åkte tavlan in i garderoben igen. Men hela tiden fotograferade Peter processen. Peter Dahls vän Arne Gustafsson, kände till Anders och tipsade honom om Peter Dahls diaserie och frågade om han skulle vara intresserad att göra ett bildspel kring denna.
Peter Dahl kom till Anders studio och satt tillsammans med Thomas Botwid och pratade om konstverket i 1,5 tim. Anders kunde sätta tänderna i en fascinerande skapandeprocess och leta fram passande musik. I bildspelet ser vi målningens stämning skifta. Ibland är den romantisk, ibland kall och hård. Personer kommer och går i bilden. Rummet förändras. Men Peter Dahl, som själv berättar i bildspelet, är inte nöjd. ”En del av målandets glädje är att man helt enkelt har en film eller en teater som händer hela tiden medan man målar”, berättar Peter. Programmet nådde stor framgång när det kom 1991. Vid Bildspelsfestivalen fick programmet guld i kategorin konstnärligt/underhållande och utsågs även till festivalens bästa program. Motiveringen var kort: ”Skitbra!”. Leif Furhammar skrev om programmet i DN: ”Under tjugo suveräna minuter kommenterar Dahl sina vedermödor, och inte sedan filmen Mysteriet Picasso har världen fått en mer fascinerande inblick i en pågående skapelseprocess”.
Samarbetet med Peter Dahl fortsatte 1999 när han hade sin retroperspektiva utställning på Waldemarsudde. Till den skapade Anders den timslånga dokumentärfilmen ”Se tillbaka och blicka framåt” med Peter Dahl som berättar om sitt händelserika liv och skapande. Peter Dahl lämnade oss 2019.
