Om mig (Anders)
Det kan vara svårt att se idag, när nästan var och en har en högpresterande kamera i sin mobiltelefon, men 1956 såg världen annorlunda ut och ett fotografi något speciellt. Och naturligtvis var en kamera att ta bilder med, ännu mer speciellt. Det var det året jag som nioåring fick överta min storebrors Kodak Baby Brownie. Man kan säga att det var där och då det började, det som till slut skulle bli allt detta du kan se här på Hanserplay. Fast naturligtvis såg jag det inte då. Liksom alla vägar, var även min krokig.
Kanske borde jag ha insett redan som 12-åring att det var foto som var min passion och det var den jag skulle följa. För även om jag började som pressfotograf så var det många yrken som jag skulle ta mig igenom innan jag satsade fullt ut på det som alltid har legat mig närmast om hjärtat – bilden. Och kanske än mer att berätta historier med bilder i sekvens i ett så kallat bildspel, vilket skulle utvecklas till de filmer du kan se här.
Bildspel – vad är det?
Med så kallade diabilder kom möjligheten att visa bilder med en projektor på en stor duk. Satte jag flera projektorer tillsammans kunde jag bygga upp en stor bild på en bioduk av till exempel nio projektorer – eller visa nio minde samtidigt, som ett collage. Till det satte jag musik och en berättare. Bildkvalitén var lysande och åskådarna uppskattade möjligheten att få uppleva en intressant berättelse med utmärkta bilder. Det här var något som många stora företag ville visa för sina besökare.
Låta åskådaren komma nära verkligheten, från biosalongens trygga stolar
Man släpper ju inte gärna in en skolklass eller ålderstigna investerare i ett stålverk, samtidigt som man ville visa så många som möjligt vad man håller på med - och då gärna i en egen biografsalong. Bildspel blev något av min specialitet som fotograf. Produktionerna blev större och projektorerna som skulle synkroniseras allt fler. Men kanske än viktigare var mitt beslut att för varje företagsproduktion jag gjorde, skapade jag också ett bildspel på ett kulturellt ämne. Uppväxt som jag är i ett musikerhem har konsten en mycket speciell plats i mitt hjärta. Oavsett om det var att porträttera NN eller föreviga ABBA.
Det digitala förändrade allt
När den digitala tekniken gjorde intåg i fotografin var jag nog en av de första att omhulda den (även om jag verkligen älskade att stå i mörkrum). Och så kunde mina bildspel digitaliseras.
Visst var det härligt att höra 18 projektorer byta bild samtidigt, men det var ett gissel att få dem att fungera klanderfritt, visning efter visning.
Enklare då att skicka över en USB-sticka till kunderna och de kan visa vad de har beställt på en projektor eller en storbilds-TV. Samtidigt väcktes tanken att om bildspelen kunde bli filmer, varför inte göra filmer på en gång?
Kunder kommer och går, kulturen består
Inte alla förstod eller sympatiserade med min tanke att göra en kulturproduktion för varje kommersiellt uppdrag. Men så här i efterhand är det nog bland de klokaste beslut jag har fattat. För det du ser här på Hanserplay är just de bildspel och filmer som har blivit till på de premisserna. Och vartefter tiden går kommer jag utöka repertoaren så att en dag alla produktioner finns att beskåda.
