Skulle ha kunnat bli ett ”korvstoppningsprogram”, men manuset, som skrevs av tre medarbetare på Strimdbergs-museet, blev mycket bra och berör starkt. Texten framförs av skådespelarna Björn Granath och Jennie Silfverhjelm till musik av Beethoven, Strindbergs favorittonsättare.
Drottninggatan knyter ihop filmen. Från sin nya bostad blickar Strindberg 1908 tillbaka på ett mycket händelserikt liv. Ett liv som startade i andra ändan av gatan, på Riddarholmen, där han föddes 1849. Därifrån går familjens flyttlass till Klara Västra Kyrkogata och det blir åtskilliga fler flyttar under Strindbergs barndom. 1875 träffar han Siri von Essen, som blir hans första stora kärlek – på Drottninggatan.
1883 vill Strindberg ut i världen och slå igenom som författare i Europa. Utlandsvistelsen varar i sexton år. Vid återkomsten till födelsestaden bosatte han sig i den stadsdel som genomgått störst förvandling, de nyrikas Östermalm. Där blir han kvar tills han flyttar till den trerummare på Drottninggatan som skulle bli hans sista bostad.
